Fisket inom det föränderliga Skärgårdshavet

foto: Samu Numminen

Skärgårdshavets rika fiskbestånd ger utkomst åt ca 150 heltidsyrkesfiskare och ett rikligt antal fritidsfiskare. I fångsten ingår strömming, gös, abborre, sik och gädda. Av dessa arter är strömmingen viktigast både när det gäller fångstmängd och fångstens värde. Som fångstplats för gös och abborre är Skärgårdshavet det viktigaste området av al Finlands havsområden.

Yrkesfisket är till sin natur småskaligt kustnära fiske som kräver mycket arbetskraft. Vid fisket används i huvudsak nät och ryssjor. Fritidsfiskarna fiskar främst med nät, kastspön, pilkar, katsor och metspön.

Antalet Yrkesfiskare inom Skärgårdshavet har under de senaste 20 åren minskat till nästan hälften och trots att fiskets effektivitet har ökat har lönsamheten sjunkit. Detta har berott bl.a. på realpriset på fisk, som har sjunkit, på förändringarna i fiskbeståndens tillstånd och på de ökade sälskadorna.

Klimatförändring och övergödningen hotar

Miljöförändringarna inverkar på många sätt på Skärgårdshavets fiskbestånd och på fiskarna som utnyttjar dem. Att klimatet blivit mildare och vattnen varmare förstärker bestånden av en del fiskarter, men gör det svårare för fiskaren att röra sig på isarna och försvårar också fisket. Att vintrarna blivit mildare har för sin del inverkat på att vinternotdragning efter strömming har upphört. Å andra sidan gör de varmare vårarna, somrarna och höstarna att i synnerhet abborre, gös och gädda klarar sig bättre.

Övergödningen anses vara Skärgårdshavets största problem. Övergödningen har redan förändrat Skärgårdshavets livsmiljöer ur fiskbeståndens synpunkt både till det bättre och till det sämre. Eutrofieringen har tvingat strömmingen att leka längre ut i skärgården och minskat på mängden lekbottnar som är lämpliga för havslekande sik.

Å andra sidan har en lindrig eutrofiering förstärkt Skärgårdshavets abborr- och gösbestånd. En lindrig eutrofiering har ökat mängden växtlighet i vattnen och på detta sätt ökat mängden lekplatser som är lämpliga för abborren och gett skydd och föda åt ynglen. De negativa effekterna syns i form av nedsmutsning av bragder och en ökning av fångsterna av mindre uppskattade arter som mört, sarv och braxen.

Några frågor om fiskbestånden:

Bekanta dig med rapporten ”Fiskresurser 2004”, sammanställd av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (RKTL) och sök svar en på följande frågor:

1. Vad förstås med IBSFC och vilken anknytning har den till fisket i Finland?
2. Vad avses med den s.k. försiktighetsprincipen i samband med uppföljning av fiskbeståndens tillstånd?
3. Hurudan har trenden för lekbeståndets storlek varit under de senaste åren för strömming som fångas inom Skärgårdshavet? Vad avses förresten med lekbestånd och vilken betydelse har det för fisket?
4. Varför har man inom många av Skärgårdshavets fiskeområden övergått till nät med större maskvidd vid fångst av gös?


Läs också: Näkökulmia kalankasvatukseen
                     Vilt- och fiskeriforsningen

^Källor:

Saarinen Timo & Saarinen Mari (2001): Ammattikalastuksen nykytila Saaristomerellä ja strategia vuosille 2002-2006.