Skärgardshavets särdrag

foto: Samu Numminen

Typiskt för Skärgårdshavet är att det är labyrintiskt, grunt och mångformigt. Dessa egenskaper gör området unikt, men också sårbart.

I Östersjön finns skärgård egentligen bara vid Finland och Sveriges kuster och Skärgårdshavets skärgård är av dem störst. Till följd av det stora antalet öar ger Skärgårdshavet ett labyrintiskt intryck med lång strandlinje.

Skärgårdshavet är ett ytterst grunt havsområde. Dess medeldjup är endast 23 meter, men ställvis finns ända upp till hundra meters djup. Vid kusten igen är djupet ofta mindre än tio meter.

Vattnet i Skärgårdshavet är bräckt. Bräckt vatten är en blandning av salt och sött vatten, som endast få arter har anpassat sitt liv till. Vintertid ökas levnadsvillkorens utmaningar av det kalla vattnet och istäcket. Salthalten i Skärgårdshavet är så liten att vattnet skiktas i huvudsak till följd av temperaturskillnader.

Skärgårdshavet är känsligt för nedsmutsning

Till följd av strömningsförhållandena i Östersjön, passerar vatten från egentliga Östersjön och Finska Viken genom Skärgårdshavet till Bottenhavet. Dessutom passerar vattnet som rinner ut från talrika åar som mynnar ut i Skärgårdshavet genom skärgården ut till det öppna havet. Med vattnet från åarna och med havsströmmarna transporteras skadliga ämnen till området.

Föroreningar som transporterats till Skärgårdshavet blir lätt kvar inom området och försämrar havets tillstånd. Kieng Vou intervjuar chefen för Skärgårdshavets forskningsinstitut Ilppo Vuorinen.

Skärgårdslandskapet består av olika zoner

foto: Samu Numminen

I Skärgårdshavets landskapsbild kan man urskilja tre zoner. I innerskärgården är landytan större än vattenytan. Öarna varierar från skogbevuxna öar till små bergsklackar. Vattenområdena är grunda och sönderskurna. Typiska är havsvikar som sträcker sig långt in i fastlandet. Dessa vikar har dåligt vattenutbyte. Genom fasta förbindelser är fastlandets påverkan på innerskärgården betydande.
 
I mellanskärgården finns ungefär lika mycket vattenområden och landområden. Rätt stora öar, som delvis är täckta med skog, är karakteristiska för området. Mellanskärgården är kärnområde för den fasta skärgårdsbosättningen. Kontakterna till innerskärgården och fastlandet sköts med färjor och förbindelsefartyg.

Ytterskärgården igen domineras av vattnet. På de öppna fjärdarna skymtar berggrunden enbart som nästan trädlösa kobbar och bergsklackar. Bosättningen är sparsam.

Tilläggsinformation via internet:

» Pro Skärgårdshavet: Östersjöns och Skärgårdshavets särdrag

^Källor:

^{Andersson, H. 1998. Lounais-Suomen saaristo valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden näkökulmasta. Suomen ympäristö 165. Ympäristöministeriö. Alueiden käytön osasto. Helsinki: Oy Edita Ab.}

^{Jumppanen, K. & Mattila, J. 1994. Saaristomeren tilan kehitys ja siihen vaikuttavat tekijät. Lounais-Suomen vesiensuojeluyhdistys r.y. Julkaisu 82. Turku.}

^{Kirkkala, T. 1998. Hur mår du Skärgårdshavet? Turku: Kirjapaino Astro Oy.}

^{Lindgren, L. 2000. Saariston laitumet. Suom. T. Heikkilä. Helsinki: Oy Edita Ab.}